Hon log mot mig och för en litet ögonblick såg jag hur det glimtade till i hennes ögon.
Där inne, långt där inne - finns hon kvar. Jag vet det, jag såg det. Men hon vet det inte...
Hon har tappat bort sig själv, och sprungit långt långt ifrån där hon sist såg sig själv.
Som liten fick jag tidigt lära mig att om man kom bort skulle man stå kvar till någon hittade en igen. Men om det är sig själv man letar efter, vad gäller då egentligen..?
♥
Idag ligger jag nerbäddad. Har fått Formexfeber tror jag. ;) Ingen bra sådan dock...
Hej fina! Hoppas hon hittar tillbaka till sig själv och inte är vilse för länge:)
SvaraRaderaLjuvliga bilder som vanligt...:)
Kryakramar till dig...
kråke
Det är jobbigt att vara vilse på det viset.
SvaraRaderaKrya på dig!
Kram
Du skriver så fint. Hoppas att hon hittar sig själv igen och att du kryar på dig.
SvaraRaderaKram Maria
...samma sak som när man var liten,står kvar och väntar,tills du hittar tillbaka till dig själv. Thats what i´m doing... Tror snart jag hittat mig igen :)
SvaraRaderaKram och kram och kram. Du skriver vackert - förmodligen för att din själ är vacker!
SvaraRaderaTa hand om dig :)
Malin
Ibland är stigarna många och långa och om man då dessutom ska välja bara en att vandra är det inte konstigt att det blir fel då och då. Misstag är till för att göras och oftast blir man starkare efteråt även om det inte känns så för stunden. Jag hoppas att din vän har någon att hålla i handen under resan och att hennes egen stig snart blomstrar :)
SvaraRaderaKrya på dig!
Du skriver alltid så fina ord. Krya på dig!
SvaraRaderaAnita
vackra rena bilder;) sanna svåra ord;)
SvaraRaderahoppas någon kan ge karta och kompass..
Vidakram
Beautifull! "Winterbessen" we call them.
SvaraRaderaWe call them snowberry ;)
RaderaSå vackert skrivet Emelie! Jag tror att det är samma råd som gäller oavsett vem som är borttappad, svårast är bara att ha ro att stå stilla. Styrke- och krya-på-dig-kram till dig!
SvaraRadera