Min farmor finns inte längre, men i mitt minne är hon klar och tydlig och ett leende sprider sig på mina läppar när jag tänker på henne. *ler* Hon var en stark och rekordelig kvinna, som slet i sitt liv. Hon var miljömedveten och värnade om djur och natur. Även huggormen som låg och solade på sin sten såg hon till att skydda från farfars gräsklippare. Men farmor var även svag för det fina. Dessa tygklädda rullar kunde jag inte låta bli att spara efter henne. Hon har säkert använt några tygrester som hon haft över och klätt in pappersrullar med för att kunna rulla upp sina dukar på. Just nu har jag dessa ligger framme så att jag kan vila mina ögonen på de härliga färgerna och mönstren.
Lite härlig vårkänsla, eller vad säger ni?
Fina minnen och vackra ord... och förtjunade tygrullar!
SvaraRaderaVet du, jag tänkte på det häromdagen när jag stod och manglade tvätt! Vilket sammanträffande va... ibland kan man ju tro att tankeläsning pågår för fullt :)
Jag behöver såna tygrullar... ska tillverka till linneskåpet... för det är så trist med vikväck när man ansträngt sig och manglat och strykt.
Kram från Jenny
Hej Emelie.
SvaraRaderaJag har någonting på min blogg som jag tycker att du är värd.
Kram Pella
Vilket tyg! Jag bara ääälskar såna mönster. Tänk vad man la ner arbete på saker förr. Ingen skulle komma på tanken att klä in papprullar i tyg sådär idag...
SvaraRaderaJag har en liten utmärkelse till dig på min blogg...
Kram/ Anna
Så söta och vilka fina minnen efter din farmor.
SvaraRaderaHelt bedårande!
Sköt om dig Emelie
Kram Anna
Fina Farmor :)KRAM!
SvaraRadera